The road is longWith many a winding turnsThat leads us to who knows where,Who knows where.But I'm strong,Strong enough to carry him.He ain't heavy, he's my brother.So on we go. His welfare is of my concern.No burden is he to bear,We'll get there.For I knowWe would not encumber me.He ain't heavy, he's my brother. If I'm laden at all,I'm laden with sadnessThat everyone's heartIsn't filled with the gladnessOf love for one another. It's a long, long roadFrom which there is no return.While we're on the way to there,Why not share?And the loadDoesn't weigh me down at all.He ain't heavy, he's my brother. He's my brother.He ain't heavy, he's my brother...

Sitter här och undrar just hur Bello har det i snöstormen som rasar utanför fönstret. Han brukar vara av den typen som kör ner alla fyra hovarna stadigt i snön, med svansen mot vinden och öronen rakt ut, "Jag är urhäst, fryser inte." Fryser gör han nog inte. Men han brukar inte ha något emot att komma in heller... Fattar inte hur det från att ha varit -27 igår kväll kan vara snöstorm och bara några minusgrader nästa dag? Det är något skumt med vädret, helt klart. Kul att åka till stallet och rida... undrar om jag hittar dit alls?Måste verkligen ta tag i mig själv och försöka åstadkomma någonting nu. Vet att jag har massor att göra men just nu kan jag inte komma på en enda.

Har fått i uppdrag att klippa alla tre gangstrarna innan jag ger mig iväg någonstans. Jag tar en hund om dagen, mer än så klarar inte tålamodet. Det här är Nicke, sju år gammal men han växte nog aldrig riktigt upp...

Jag hade skrivit ett långt, fint inlägg om att ta med sadel/inte ta med sadel, galopp barbacka och det faktum att jag sitter kvar numera, resturangbesök med kompisarna ikväll och huruvida Cleos heltäckningsmatta är originalet från 50-60-talet eller ej och så fick jag för mig att ladda upp en fin vinterbild från Gäddvik som komplement. Det borde jag naturligtvis inte ha gjort utan att spara inlägget...Tyvärr orkar jag inte skriva om allt igen så ni får helt enkelt föreställa er hur det var...

Nu har det kört ihop sig... kunde ge mig f-n på det.

Nu är det kanske dags att göra ett nytt inlägg. Har hunnit med både en körtur i skogen i helgen och ett pass på planen igår kväll. Körturen gick bra fast Bello tycker det där förbudet jag har satt mot att inte galoppera med rockarden är lite töntigt, så han drog någon reva efter Elly. Jag fick stopp på honom innan det blev för busigt dock =).På planen fungerade allt som det skulle och vi drog några galoppvändor trots att jag red barbacka. Jag kanske klarar mig bättre utan sadel än var jag har trott? Kanske är det onödigt att packa med sadeln till Stockholm när jag ändå aldrig använder den? Ska fundera på saken...Börjar känna mig lite lätt stressad nu. Fattar inte vad det är för fel på mig. Jag har aldrig varit stressad i hela mitt liv förrän det senaste året. Jag har släpat ned stora väskan från vinden och Ida har hittat en kartong som kanske (kanske...) rymmer Bellos saker och ändå är jag nästan rädd för att börja packa saker. Det är som om det kommer att hända något som gör att vi inte kan åka om jag tar ut något i förskott. Men så kan jag ju inte hålla på och tänka för då får jag ju aldrig någonting gjort!

Jag och Bello hade en trevlig ridtur skogen. Han brukar ha lite svårt att inse att vi inte är på Solvalla när vi travar ute så där rakt fram, men idag sysselsatte jag honom med lite diagonalslutor tvärs över vägen (och det GICK, hör och häpna, i trav och allt!). Vi red "rundan", en liten sväng på typ 2 kilometer som går delvis på skogsvägarna, delvis rakt genom skogen. Fördelen med att ha hästen i Gäddvik är bland annat att alla ridvägar hålls plogade för travhästarnas skull. Så där det egentligen borde vara helt igensnöat var det perfekt underlag. Så där mitt i skogen kortade vi och längde litegrann. Det kändes lite som att spänna en fjäder. När jag kortade rejält, mer mot trampet till, och sedan lät honom länga ut sig sköt han iväg som en pil, oftast i galopp. I Bellos fall är kapsonen ett redskap som egentligen bara behöver sitta där för att inverka. Jag behöver sällan ta i den, det är som att tyngden av tyglarna räcker. Om jag däremot plockar bort kapsonen helt, känns det inte alls på samma sätt.Jag känner mig fruktansvärt rastlös nu så det var skönt att gå på fest hos Hanna, där vi åt middag och sedan gick ut i Luleås oerhört (inte särskilt) varierande nattliv. Det var trevligt i alla fall och jag var hemma vid fyra nån gång. Nu ikväll har tycker Ida och alla andra att vi ska gå ut igen, eftersom det är näst sista helgen jag är hemma (om allt går enligt planen, måste alltid tillägga det för säkerhets skull) men som vanligt äger jag inte många kronor vid den här tiden på månaden (inte för att jag någonsin äger särskilt mycket pengar) så vi får väl se hur det blir med det...

Känner mig lätt irriterad på det mesta nu. Irriterad över man måste ha så mycket kläder på sig när man rider. Över att jag måste ha vantar... och kan någon tala om för mig varför jag köpte fleecevantar i storlek XL när jag har så små händer? Jag irriterar mig på att kapsontygeln hela tiden fastnar i skänkeln på stången. Och så har tröskeln på stalldörren gått sönder så man måste ta i för kung och fosterland när man ska stänga den. Och så är jag irriterad över att Bello måste äta hösilage just nu, eftersom jag inte har något val. Han är mer eller mindre dålig i magen. Och jag vill ha vatten i hagen. Så snart ska jag åka dit och ge honom vatten. Vilket innebär att jag vattnar alla hästar, annars får jag dåligt samvete.Sedan irriterar jag mig på att allt ska vara så svårt och krångligt, speciellt när det är jag som försöker åstadkomma någonting... Det är alltid någonting som inte fungerar som jag har tänkt och oftast har det med pengar att göra...