Då har jag och Bello befunnit oss på Broknäs i en vecka och saker och ting börjar falla på plats. Efter att i godan ro tagit det lugnt hela morgonen dagen Bello skulle åka iväg, kom jag på att jag skulle ta och ringa transportfirman för att höra vilken tid de tänkte komma. "Jo, runt halv tre blir det nog." sa chauffören.Shit! Jag hade inte packat någonting alls. Så typiskt mig att dra ut på det så att allt måste göras i sista minuten. Jag körde iväg till stallet omgående och slängde ner prylarna i jättekartongen och diverse ikea-påsar, packade hö och mat osv. Kvart över två ringer chauffören igen. "Hörrudu, jag måste hämta en häst i Råneå först, så jag är nog inte hos dig förrän halv fem."Så jag och Bello for iväg på en liten tur i skogen, med bara traktbrodd eftersom jag just skruvat av tåbroddarna. Vi red en sväng, kom tillbaka till stallet. Och sedan väntade vi. Kvart över fem ringde han igen. Halv sju skulle det bli. Och strax efter halv sju kom han. Bello traskade snällt uppför rampen tills denne chaufför skulle hjälpa till och började trycka på bakifrån. Nepp, sa Bello, och backade ner igen. Jag förklarade vänligt för chauffören att på min häst fungerade det inte att baxa in honom i transporten (jag avstod från att förklara att det förmodligen inte funkar på någon häst överhuvudtaget). Det gick i alla fall bra till slut och bussen med innehåll lyckades ta sig iväg.Själv flög jag ner morgonen därpå. Flyget var naturligtvis försenat en timme men jag hann med den flygbuss jag hade tänkt mig i alla fall. Om någon läsare har tänkt åka buss från Arlanda till Vaxholm, undvik det om ni kan... Låt mig säga så här: Två resväskor (varav en på runt 30 kg), en vanlig väska och en bärbar dator är ingen hit att släpa runt på i SL:s bussar. Tack till killen som hjälpte mig med jätteväskan vid Danderyds sjukhus! Nästa gång tror jag att jag tar en taxi... Efter många om och men kom jag så fram till Vaxholm där Silje hämtade upp mig och så plötsligt var jag på Broknäs igen. Deja vu.Bello anlände runt elva på kvällen. Jättepigg och vrålhungrig formligen hoppade han nedför rampen och kastade sig över den enda återstående hösilagepåsen (jag hade packat fyra stycken... dom kanske trillade av efter vägen). Glad i hågen stegade han in i stallet som om han aldrig varit därifrån och när jag åkte iväg en stund senare stod han och käkade hö i godan ro. Jag befann mig i någon form av chocktillstånd, tror jag. Skakade så att jag knappt kunde hålla i ratten. Jag hade ju väntat mig att han skulle vara jättedålig och förebrådde mig själv hundra gånger för det jag hade ställt till med. Han var aningen uppdragen i buken men inget mer, peppar peppar. Älskade häst.Nu orkar jag inte skriva mer, men fortsättning följer.

 

Camilla

9 mars 2007 20:29

Kul o ha dig här!
hAN är ju fjording,klarar sig;)Fjordisk kallblods,pre,lusitano,det brukar fixa sig:)


//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

BELLO 21 ÅR IDAG =)!!!   Ursäkta dröjsmålet. Ifall någon har undrat var jag har tagit vägen så har jag helt enkelt saknat ork och tid att skriva här. Nästan all min kreativitet sugs upp under dagarna av allt jag ser, hör, gör och pratar med andra om ...

Jag har ju länge vetat att Bellos stång egentligen är för bred, ganska mycket till och med. Det innebär att kedjan inte går att spänna perfekt. Den är antingen aningen för hård eller aningen för lös. Så igår testade jag Siljes escuela alta-stång. Den...

Just nu har jag inte särskilt mycket tid eller ork över till att uppdatera den här bloggen. All kreativitet går åt till ridningen och hästarna, även om det finns mycket annat jag skulle vilja hinna med också. I måndags åkte jag, Heidi och Lena med...

Det går bra. Ridningen går bra. Helt plötsligt har jag lyckats hitta viss timing. Jag upplever att både jag och Bello är fokuserade och inspirerade på ett helt annat sätt än vi varit hemma. Kanske har vi gått och ruvat på detta hela vintern och kan ...

The road is long With many a winding turns That leads us to who knows where, Who knows where. But I'm strong, Strong enough to carry him. He ain't heavy, he's my brother. So on we go. His welfare is of my concern. No burden is he to bear,...