Jag ananylserar aningen för mycket när jag rider har jag kommit fram till. "Oj, han känns lite trött idag, och går han verkligen rent med det där bakbenet? Han kanske har ont någonstans eller också tycker han inte att det är kul?". Det är väl klart att han inte tycker det är kul när jag beter mig så konstigt hela tiden. Han undrar nog vad det är för fel på mig och då går allt runt i en ond cirkel och vi står bara och stampar på samma ställe hela tiden.Jag är för disciplinerad. Vi måste ha lite wild west för att få energin som vi annars bara har i skogen (och där är vi halvgalna =)). Jag testade den där galoppövningen som nästan alla på kursen gjorde. Galoppfattning ur en tvär sväng ut mot spåret. Först gjorde vi det så väldigt långsamt och behärskat så att syftet med övningen försvann. Sen när jag peppade honom lite innan blev han riktigt på hugget! Därefter testade vi lite tramp ur trav ute på långsidan och det fungerade riktigt bra! Försöker lära mig att sitta stilla och inte svaja med i rörelsen så mycket. Det är inte lätt men om han bara får sköta sig själv och jag bara är där i kortningssits och plockar så blir det bra.Varje dag inser jag att det numera inte direkt är en fråga om styrka från hans sida, utan det är i mitt huvud det sitter. Tidigare har jag aldrig insett hur lätt han läser av mig och tar efter mig i mitt humör och min inställning till det vi gör. Jag (och alla andra) har alltid sett honom som den där lugna killen som inte skulle vifta på öronen om han så fick ett flygplan i skallen. I själva verket är han fruktansvärt känslig för sinnesstämningar och stressiga situationer. Det är stress som ställer till det i hans mage och det är min sinnesstämning som ofta spelar en stor roll i ridningen.

 

Ida

15 februari 2007 08:38

Ja, visst påverkar vi våra hästar med vår sinnestämning. De har inte talets gåva så de är nog mycker känsligare för annan typ av kommunikation än vad vi är.

Vi borde ta ridningen mer med en klackspark! Vi är ju där för att ha kul! Det gör inget om det blir lite galet ibland, har man inte provat vet man ju inte om det är bra eller inte. Sen borde vi le mer när vi rider. :)

http://www.ellys.se

 

Ylle

14 maj 2007 13:54

Jag håller med föregående talare! Är också en som kanske tänker för mycket och tittar för mycket efter fel och svagheter istället för att brassa på ibland och LEVA LIVET.. Och som tur är, är ju våra hästar förstående och förlåtande. Blir det litet fel så förlåter de, bara det inte var illa ment... ylle

http://sammie.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

BELLO 21 ÅR IDAG =)!!!   Ursäkta dröjsmålet. Ifall någon har undrat var jag har tagit vägen så har jag helt enkelt saknat ork och tid att skriva här. Nästan all min kreativitet sugs upp under dagarna av allt jag ser, hör, gör och pratar med andra om ...

Jag har ju länge vetat att Bellos stång egentligen är för bred, ganska mycket till och med. Det innebär att kedjan inte går att spänna perfekt. Den är antingen aningen för hård eller aningen för lös. Så igår testade jag Siljes escuela alta-stång. Den...

Just nu har jag inte särskilt mycket tid eller ork över till att uppdatera den här bloggen. All kreativitet går åt till ridningen och hästarna, även om det finns mycket annat jag skulle vilja hinna med också. I måndags åkte jag, Heidi och Lena med...

Det går bra. Ridningen går bra. Helt plötsligt har jag lyckats hitta viss timing. Jag upplever att både jag och Bello är fokuserade och inspirerade på ett helt annat sätt än vi varit hemma. Kanske har vi gått och ruvat på detta hela vintern och kan ...

Då har jag och Bello befunnit oss på Broknäs i en vecka och saker och ting börjar falla på plats. Efter att i godan ro tagit det lugnt hela morgonen dagen Bello skulle åka iväg, kom jag på att jag skulle ta och ringa transportfirman för att höra ...