Jag hade skrivit ett långt, fint inlägg om att ta med sadel/inte ta med sadel, galopp barbacka och det faktum att jag sitter kvar numera, resturangbesök med kompisarna ikväll och huruvida Cleos heltäckningsmatta är originalet från 50-60-talet eller ej och så fick jag för mig att ladda upp en fin vinterbild från Gäddvik som komplement. Det borde jag naturligtvis inte ha gjort utan att spara inlägget...Tyvärr orkar jag inte skriva om allt igen så ni får helt enkelt föreställa er hur det var...

Nu har det kört ihop sig... kunde ge mig f-n på det.

Nu är det kanske dags att göra ett nytt inlägg. Har hunnit med både en körtur i skogen i helgen och ett pass på planen igår kväll. Körturen gick bra fast Bello tycker det där förbudet jag har satt mot att inte galoppera med rockarden är lite töntigt, så han drog någon reva efter Elly. Jag fick stopp på honom innan det blev för busigt dock =).På planen fungerade allt som det skulle och vi drog några galoppvändor trots att jag red barbacka. Jag kanske klarar mig bättre utan sadel än var jag har trott? Kanske är det onödigt att packa med sadeln till Stockholm när jag ändå aldrig använder den? Ska fundera på saken...Börjar känna mig lite lätt stressad nu. Fattar inte vad det är för fel på mig. Jag har aldrig varit stressad i hela mitt liv förrän det senaste året. Jag har släpat ned stora väskan från vinden och Ida har hittat en kartong som kanske (kanske...) rymmer Bellos saker och ändå är jag nästan rädd för att börja packa saker. Det är som om det kommer att hända något som gör att vi inte kan åka om jag tar ut något i förskott. Men så kan jag ju inte hålla på och tänka för då får jag ju aldrig någonting gjort!

Jag och Bello hade en trevlig ridtur skogen. Han brukar ha lite svårt att inse att vi inte är på Solvalla när vi travar ute så där rakt fram, men idag sysselsatte jag honom med lite diagonalslutor tvärs över vägen (och det GICK, hör och häpna, i trav och allt!). Vi red "rundan", en liten sväng på typ 2 kilometer som går delvis på skogsvägarna, delvis rakt genom skogen. Fördelen med att ha hästen i Gäddvik är bland annat att alla ridvägar hålls plogade för travhästarnas skull. Så där det egentligen borde vara helt igensnöat var det perfekt underlag. Så där mitt i skogen kortade vi och längde litegrann. Det kändes lite som att spänna en fjäder. När jag kortade rejält, mer mot trampet till, och sedan lät honom länga ut sig sköt han iväg som en pil, oftast i galopp. I Bellos fall är kapsonen ett redskap som egentligen bara behöver sitta där för att inverka. Jag behöver sällan ta i den, det är som att tyngden av tyglarna räcker. Om jag däremot plockar bort kapsonen helt, känns det inte alls på samma sätt.Jag känner mig fruktansvärt rastlös nu så det var skönt att gå på fest hos Hanna, där vi åt middag och sedan gick ut i Luleås oerhört (inte särskilt) varierande nattliv. Det var trevligt i alla fall och jag var hemma vid fyra nån gång. Nu ikväll har tycker Ida och alla andra att vi ska gå ut igen, eftersom det är näst sista helgen jag är hemma (om allt går enligt planen, måste alltid tillägga det för säkerhets skull) men som vanligt äger jag inte många kronor vid den här tiden på månaden (inte för att jag någonsin äger särskilt mycket pengar) så vi får väl se hur det blir med det...

Känner mig lätt irriterad på det mesta nu. Irriterad över man måste ha så mycket kläder på sig när man rider. Över att jag måste ha vantar... och kan någon tala om för mig varför jag köpte fleecevantar i storlek XL när jag har så små händer? Jag irriterar mig på att kapsontygeln hela tiden fastnar i skänkeln på stången. Och så har tröskeln på stalldörren gått sönder så man måste ta i för kung och fosterland när man ska stänga den. Och så är jag irriterad över att Bello måste äta hösilage just nu, eftersom jag inte har något val. Han är mer eller mindre dålig i magen. Och jag vill ha vatten i hagen. Så snart ska jag åka dit och ge honom vatten. Vilket innebär att jag vattnar alla hästar, annars får jag dåligt samvete.Sedan irriterar jag mig på att allt ska vara så svårt och krångligt, speciellt när det är jag som försöker åstadkomma någonting... Det är alltid någonting som inte fungerar som jag har tänkt och oftast har det med pengar att göra...

Jag ananylserar aningen för mycket när jag rider har jag kommit fram till. "Oj, han känns lite trött idag, och går han verkligen rent med det där bakbenet? Han kanske har ont någonstans eller också tycker han inte att det är kul?". Det är väl klart att han inte tycker det är kul när jag beter mig så konstigt hela tiden. Han undrar nog vad det är för fel på mig och då går allt runt i en ond cirkel och vi står bara och stampar på samma ställe hela tiden.Jag är för disciplinerad. Vi måste ha lite wild west för att få energin som vi annars bara har i skogen (och där är vi halvgalna =)). Jag testade den där galoppövningen som nästan alla på kursen gjorde. Galoppfattning ur en tvär sväng ut mot spåret. Först gjorde vi det så väldigt långsamt och behärskat så att syftet med övningen försvann. Sen när jag peppade honom lite innan blev han riktigt på hugget! Därefter testade vi lite tramp ur trav ute på långsidan och det fungerade riktigt bra! Försöker lära mig att sitta stilla och inte svaja med i rörelsen så mycket. Det är inte lätt men om han bara får sköta sig själv och jag bara är där i kortningssits och plockar så blir det bra.Varje dag inser jag att det numera inte direkt är en fråga om styrka från hans sida, utan det är i mitt huvud det sitter. Tidigare har jag aldrig insett hur lätt han läser av mig och tar efter mig i mitt humör och min inställning till det vi gör. Jag (och alla andra) har alltid sett honom som den där lugna killen som inte skulle vifta på öronen om han så fick ett flygplan i skallen. I själva verket är han fruktansvärt känslig för sinnesstämningar och stressiga situationer. Det är stress som ställer till det i hans mage och det är min sinnesstämning som ofta spelar en stor roll i ridningen.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad bloggen ska heta, så det får bli nuvarande rubrik ett tag, även om det är lite trist... Är så ridsugen nu efter helgens kurs med Christina (Drangel). Eftersom jag åker ner till henne om ett par veckor ville jag spara pengarna och bestämde mig för att inte delta till häst på kursen. Men jag blir väldigt inspirerad i alla fall och jag saknar alltid Bello något fruktansvärt på varje kurs där han inte är med. Eftersom jag har haft så fullt upp så har Bello fått en minisemester på tre dagar. Dock tror jag inte att han tycker att det är särskilt kul att slå dank i hagen. När jag kom till stallet igår kväll såg han väldigt pigg och glad ut. Han lämnade till och med hösilagebalen och Elly för att komma och hälsa. Han var väldigt på hugget och vinkade hejvilt åt alla håll och kanter. Det ska blir spännande att rida ikväll =). Känner att jag skulle vilja sätta igång med galoppen igen. Den har legat lite på is pga av dåligt underlag och sadelbrist. Vi får se vilket humör herrn är på...

Ok, måste ju kolla att det fungerar som det ska. Det är jag som är Charlotte. Jag är 20 år gammal och har en häst som heter Bello. Det är våra påhitt denna blogg kommer att avhandla.